“Holländaren”
Skeppsvraket av den s.k. “Holländaren” ligger på 40 m djup cirka 10 distansminuter (omkring 1,8 mil) syd Trelleborg. Vraket upptäcktes i slutet av 1980-talet och var då enligt uppgift i mycket gott skick. Trots att vraket varit känt så pass länge har aldrig någon dokumentation gjorts av vraket. På senare år har sportdykare rapporterat att vraket är stadd i kraftig nedbrytning. En enklare ytlig besiktning har nu gjorts med syftet att göra en uppmätning av skeppsvraket och att få en uppfattning av dess ålder och nuvarande status. Förutom konventionell uppmätning med måttband och ritfilm, videodokumenterades vraket samt blev slutligen också elektroniskt uppmätt med hjälp av en side-scan-sonar.
Sammanfattning av undersökningen:
Typ och mått: Sannolikt vrak av en enmastad jakt. Längd: 28-29 m, bredd 6-7 m. Byggt i ekträ i kravellteknik.
Status: överbyggnaden i akter har blivit träffad av en fisketrål (tydliga trålspår kunde dokumenterats) och ligger utspridd på akter styrbordsida. Cirka 20 m från vraket ligger två, möjligtvis tre kanoner (enligt uppgift från dykarna som ursprungligen upptäckte vraket stod dessa kanoner då placerade på den numera raserade överbyggnaden). Cirka tre meter återstår av masten som fortfarande står i sitt ursprungliga läge. Större delen av riggen ligger längst babord utsida. En mindre del av däcket är bevarat. I den förliga delen påträffades en hög delvis sotiga tegelstenar och keramikkärl (skärvor). Detta är förmodligen resterna efter skeppsköket där en murad spis funnits. Strax intill hittades en större mängd spannmål vilket ursprungligen (att döma av en hel del lösa tunnplank) varit förslutna i tunnor. På styrbordsidan ungefär mitten av vraket påträffades en fastklämd gummislang. Förmodligen har denna använts av plundrare för att få bort sediment i syfte att frilägga värdeföremål i vraket.
Fynd: tegelsten, skärvor av fajans, skärvor av yngre rödgods, skärvor av porslin (Qian long), enkelblock, jungfru.
Prover: spannmål (korn), trä för dendrodatering (Querus sp.).
Datering och proveniens: Dendroprovet gav beskedet att virket tidigast kan ha avverkats cirka 1690-talet samt att det härstammar från Rhenlandet. Dateringen och proveniensen på virket stämmer bra med uppgifterna på skeppsklockan (upptagen av sportdykare i slutet av 1980-talet och finns idag på Malmö Museum). Inskriptionen på skeppsklockan anger året 1709 samt staden Amsterdam. Då Rhenlandet var ett vanligt upptagningsområdet av virke till de holländska skeppsvarven kan det nog med ganska stor säkerhet fastställas att Amsterdam var platsen där skeppet byggdes och året var 1709. Porslinsskärvan som är kinesiskt Qian long (även kallat “kompaniporslin”) kan dateras till 1700-1750. Fajansskärvan kan endast grovdateras till 1700-tal och med proveniens till Holland, Tyskland.
marinarkeolog
Malmö Kulturmiljö, Malmö stad
Malmö Kulturmiljö, Malmö stad
Detaljerad bild av vraket.
Plan över vrakområdet med tre tydliga trålspår, varav två går över vraket.
Kjell Anderssons berättelse från sitt första dyk på vraket.
Jag var en av de dykare som var först att dyka på Holländaren.
Vi hittade skeppsklockan och tog den med upp för att lämna till Malmö museer.
Under tiden vi gjorde våra dykningar vid vraket cirkulerade Kustbevaknings flygplan över oss men vi tänkte inte så mycket på det då för vi hade all uppmärksamhet på vraket. Dykningen var helt fantastiskt och vi kallade det för lilla Vasaskeppet.
Vi såg två mindre kanoner på överbyggnaden en på var sida och även korn vilket vi trodde var skeppets last.
Vi hittade skeppsklockan och tog den med upp för att lämna till Malmö museer.
Under tiden vi gjorde våra dykningar vid vraket cirkulerade Kustbevaknings flygplan över oss men vi tänkte inte så mycket på det då för vi hade all uppmärksamhet på vraket. Dykningen var helt fantastiskt och vi kallade det för lilla Vasaskeppet.
Vi såg två mindre kanoner på överbyggnaden en på var sida och även korn vilket vi trodde var skeppets last.
När vi kom iland stod Kustbevakningen där och frågade om vi hade något med oss och då visade vi skeppsklockan och sa att vi skulle lämna in den till museet. De sa ok och vi trodde att allt var klart men senare fick vi en anmälan om vrakplundring och att det skulle gå till rättegång.
Vi fick hjälp av Malmö Museum och Sjöfartsmuseet så vi slapp rättegången men den var inte långt borta.
Vi fick hjälp av Malmö Museum och Sjöfartsmuseet så vi slapp rättegången men den var inte långt borta.
Skeppsklockan visade att det var ett holländskt fartyg och den finns idag på Malmö museer och efter deras behandling i rätt bra skick.