Bakgrund

Industrin har sedan 1800-talet släppt ut betydande mängder avloppsvatten rakt ut i vattendragen. Föroreningar i avlopps-vattnet som inte löses upp i vattnet ansamlas i stora mängder på botten som i princip omöjliggör förutsättningen för liv. Kraven från miljömyndigheter har under senare år skärpts vilket lett till minskad mängd gifter som följt med dessa föroreningar. Men även andra föroreningar än gifter kan leda till förödande konsekvenser för livet i vattnet. När föroreningar innehåller organiska fibrer bryts dessa ner och förbrukar syret i vattnet. När syret tar slut tar anaerobiska bakterier över nerbrytnings-processen och den kemiska miljön förändras helt. Gaser av svavelväte och metan bildas, möjligheten för liv upphör, bottnarna dör.  Ansamlingarna av dessa föroreningar och döda bottnar syns inte från land eller från en förbipasserande båt vilket helt naturligt leder till ”det som inte syns, finns heller ej”. För att identifiera och uppmärksamma denna miljömässiga förödelse måste man ta sig under ytan, som dykare eller genom dykning med annan kamerateknik. Många industrier från en tid då medvetenheten om riskerna inte speglar dagens nivå har lagts ned, deras föroreningar finns dock kvar och påverkar miljön. En del av dessa ”glömda” industrier och områden påverkar är uppmärksammade med stora mängder gifter som fortsatt läcker ut i miljön och utplånar förutsättningarna för både fisk och fauna.

Bland flera s.k. fiberbankar lyfter vi fram nedanstående som lämpliga exempel på att dessa miljöproblem måste få en lösning.

1. Örnsköldsviksfjärden
   Fjärden ligger utanför centralorten Örnsköldsvik. Den är i sin helhet ingrodd med fiberrika sediment. Mycket höga halter kvicksilver har uppmätts i bottenprov i den inre delen av fjärden. Kvicksilvret tros härröra från ett träsliperi som en följd av de kemiska medel som användes produktionen. Endast 100 m från den punkt där prov togs av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), fiskas strömming på̊ försommaren.
2. Köpmanholmen
   Köpmanholmen har fiberbankar från skogsindustrin. SGU har bedömt att i en av dessa fiberbankar finns 1 500 kg kvicksilver. Banken ligger i anslutning till en hamn som används idag av stora fartyg som transporterar delar till vindkraftsinstallationer i Norrland. Hur mycket av kvicksilvret som löses ut varje gång en båt anländer eller lämnar hamnen vet ingen.
3. Vinterviken

   I Stockholm har Vintervikens landområden sanerats så att vi åter kan få röra oss på stranden. Gifterna kommer bl.a. från Alfred Nobels fabrik som sen länge är nedlagd. 2019 påpekade SCSC för miljöansvariga i Stockholm att dykare 1991 har dokumenterat tunnor i vattnet utanför badviken. Trots påpekandet har ingen undersökt botten och det finns inga åtgårder planerade för området. SCSCs plan är att undersöka om tunnorna finns kvar och om möjligt försöka identifiera dess innehåll.
   Gustaf Dahlén uppfann i början av 1900-talet den så kallade AGA-massan. En massa som gjorde att acetylen kunde lagras under tryck utan att explodera. 1917 byggdes en fabrik på Lidingö som bl a tillverkade dessa tryckkärl med AGA-massan. Ett material som ingick i AGA-massan var asbest och de användes fram till 70-talet innan det förbjöds. Utanför AGA fabriken har vi 1991 filmat “fiberbankar” som inte beter sig som fibrer från organiskt material. SCSCs mål är att kartlägga storleken på fiberbanken samt analysera innehållet.
   Stockholm har idag två reningsverk. Bromma och Henriksdal. Planerna är att stänga Bromma och föra över dess avloppsvatten via tunnlar till Henriksdal. 1991 dokumenterades stora områden med döda bottnar utanför Henriksdals utsläpp av “renat” avloppsvatten. SCSC vill undersöka om det fortfarande finns en död botten och i så fall dokumentera omfattningen och ta prover för vidare analys.

4. Munksjö Pappersbruk

    I Sveriges största dricksvatten täckt finns minst två områden med fiberbankar från pappersindustri. Munksjö pappersbruk lades ned 2012 efter drygt 100 års produktion. Utsläpp av föroreningar och gifter har skett i Munksjön som avvattnas till Vättern. Stora mängder fibrer ligger på dess botten utan åtgärd. Munksjön har ingen större cirkulation med strömmande vatten vilket leder till att stora mängder föroreningar och gifter har ansamlats.

SCSC önskar dokumentera dessa exempel för att ge allmänheten insikt i att stora mängder fiberbankar ligger ansamlade på botten under den glittrande ytan. Högst troligt kommer det visa sig att dessa innehåller betydande mängder gift. Arbetet måste intensifieras i syfte att minska dessa utsläpp och åtgärder måste fram hur gamla fiberbankar skall hanteras. Det är bara vi som kan åtgärda detta och städa upp efter oss, vi kan inte förlita oss på att naturen skall klara detta, havet renar inga utsläpp av föroreningar, den samlar dem.
Mittuniversitetet arbetar med att utveckla en ”probe” för att mäta kvicksilver, både på och inne i fiberbankar. Tanken är att SCSC skall förse universitetet med prover från de olika beskrivna områdena ovan så att de får bra material att använda till sin forskning, en forskning som skall hjälpa oss till en bättre och mer hållbar framtid.

Målbild för en dokumentär

Under uppbyggnaden av Sveriges välstånd under 1900-talet har industrin utvecklat produkter där våra naturtillgångar i stor utsträckning exploaterats. Tyvärr så var miljömedvetenheten i allmänhet och kunskapen i synnerhet inte lika god som idag hos myndigheter och industri, varför stora mängder föroreningar och gifter som biprodukter från tillverkningen hamnat i vår natur. De föroreningar som hamnat på land har varit synligt och stora resurser och åtgärder har vidtagits för att ta hand om detta. Tyvärr så har ofta lösningen till ett avfallsproblem varit att dumpa det under vattenytan i åar, sjöar och hav. I och med att det inte syns så har incitamentet för att vidta åtgärder för att minimera dess påverkan på vår miljö varit låg och ibland helt obefintlig. De som dyker ser dock dessa förödelser och även hur det omgivande växt och djurlivet påverkas. SCSC vill med en dokumentär sprida kunskap om detta med förhoppning att vi med gemensamma krafter tillser att resurser ställs till förfogande för att vidta åtgärder för att minimera påverkan på vår natur.

Aktivitetsplan

1. Ta fram och sammanställa data på fiberbankar. Omfattning och typ av föroreningar så att gemene man förstår vad det är och hur det kan påverka oss. Eventuellt också för tunnorna som beskrivits.
2. Fastställa områden, exempelvis Örnsköldsvik, Köpmanholmen, Stockholm och Munksjön.
3. Visualisera med hjälp av filmer hur dessa förorenade områden ser ut idag tillika bedöma vilka risker som finns med dem (helst av ”experter”). Visa hur det skulle kunna se ut utan föroreningar. Eventuellt publik inbjudan till lokala politiker, myndigheter och allmänhet.
4. Intervjua berörda myndigheter om hur de ser på dessa exempelområden. Vilka är deras framtida planer med dessa områden och vilka hinder ser de för att kunna lösa problemen. Vad behövs för att de skall kunna vidta lämpliga åtgärder.
5. Göra en dokumentär om detta gärna med förslag till politiker och myndigheter på nationell nivå med exempel på lämpliga åtgärder.