En dykares berättelse om ett dyk vid Massafabriken Olshammar:
“Jag studerar ekosystemteknik på Lunds Tekniska Högskola och jobbar med dykning vid sidan av. För att med egna ögon få en bild av hur våra sjöar mår, tänkte jag att det vore intressant att vara med på en fältresa i Vättern.
Ett av mina dyk gjordes utanför en massafabrik och ett närliggande vattenreningsverk, som på grund av utsläpp misstänktes ha en betydlig påverkan på sjön. När vi kom fram till fabriken betraktade vi vattnet ifrån land. En stark lukt av svavel var direkt påtaglig och vattnet framför oss såg mörkt och oinbjudande ut. När väl dykutrustningen var på, såg vi till att ha regulatormunstycket i munnen även då vi var ovanför ytan, för att inte andades in gaserna som gjorde att man lätt blev yr och illamående. När vi sedan dök ned undervattnet, var sikten dålig och det slog oss direkt att vattnet var livlöst. Det ända levande som vi fann var de anaeroba levande cyanobakterierna som är kända för att leva i miljöer där annat liv har det svårt. De täckte hela bottnen och bredde ut sig som en slemmig grön hinna längs den mjuka bottnen. Då det har visat sig att cyanobakterier kan ha vissa toxiska effekter på människan och andra djur är upplevelsen väldigt tragisk. Då vi tryckte på bottensedimentet med handen sipprade det upp bubblor som pekade på att metangas var närvarande och att bottnen var ohälsosam och syrefattig.
Vätternfilm Magnus Janson from Swedish Coast and Sea Center on Vimeo.
Hela den inre delen av bukten i Sörviken konstaterades död av metangas och cyanobakterier. Området som vi kollade var lika stort som 22 stycken fotbollsplaner.
Läs även “Här är vårt dricksvatten” – Klicka här