I decennier har vi alla hört att Östersjön inte mår bra. Provtagningar görs på vatten och fisk som konstaterar att den är sjuk. Bottendöden och algblomningen breder ut sig. Forskning bedrivs på ekosystemet för att förstå vilka produkter som orsakar problem för att sedan ta bort dem från marknaden, medan många nya kan ha tillkommit. Själva orsaken till Östersjöns tillstånd tittar man sällan på: utsläppen. De svenska utsläppen pågår oförminskat och har gjort så i decennier.

Ska vi kunna göra något åt Östersjön och våra insjöars problem måste vi kunna visualisera problematiken. Länsstyrelserna runt om i landet sitter på data i form av företags tillstånd för utsläpp. Dessa utsläppsrätter följs upp av egenkontroller av företagen. Dessa egenkontroller görs ofta på land där proven görs på själva ut­släppet. Ingen efterkontroll ifrån länsstyrelse görs vid utsläppen, de har ingen dykande personal. Utsläppen kan ha pågått i decennier året runt dygnet runt men ingen har varit på plats under ytan och sett på effekterna i närområdet.

Stor tyngd har lagts på jordbruket som den största utsläppskällan till Östersjöns problem. Hur vet vi att detta är sant när vi inte kan se omfattningen av utsläppen i land ifrån företag och kommuner. Kommunerna breddar ofta ifrån sina reningsverk. Det som spolades ner i toaletten för 50 år sedan renades med kalciumhydroxid som var ett naturligt ämne. Sedan drygt 40 år tillbaka har kemikaliebranschen helt tagit över reningen. Det som vi idag spolar ner renas med kemikalier som sedan fälls ut i våra vattendrag. Tyvärr renar inte kemika­lierna andra kemikalier som spolas ner eller läkemedel som äts av en stor del av befolkningen. Effekterna kan bli ödesdigra. I Helgeåns vattendrag finns ca 30 reningsverk och ett okänt antal företag med utsläppsrätter ifrån Växjö ner till Kristianstad. Den samlade effekten ger en chock på ekosystemet vid utsläppet till Östersjön där vi ser bottendöd, död fisk och sårig sjuk fisk. Problematiken är troligen liknande utmed med hela svenska Östersjökusten.

Östersjöns problematik är inte ett nationellt problem, det är ett regionalt problem som går att lösa. Detta har vi sett i Öresund. Öresundsfonden bildades för över 20 år sedan, där fick insatser stopp på de större ut­släppen ifrån Köpenhamn, Malmö, Helsingör och Helsingborg. Idag två decennier senare har bottenfaunan återhämtat sig och fisken börjar bli ätbar igen eftersom dioxinhalterna är på väg neråt.

Med kartans hjälp (GIS-databas) kan alla tillstånd för utsläpp och dagvattenutsläpp som finns regionalt hos samtliga länsstyrelser och kommuner visualiseras och kopplas till fastigheter. Hela problematiken i sin om­fattning kan synligöras. Ska politiker och myndigheter förstå och kunna fatta kloka långsiktiga beslut måste problemen synliggöras. Kustbevakning eller annan myndighet behöver bedriva efterkontroller.

En nationell kartdatabas för utsläpp måste arbetas fram för att åtgärder ska kunna sättas in på rätt sätt. Ett sa­marbete mellan länsstyrelse och Havs och Vattenmyndigheten vore en tänkbar start för att något ska hända. Så länge vi inte ser utsläppen som ett problem kommer vi aldrig att kunna rädda Östersjön och våra insjöar.

Andreas Vos
Kart & Mätningsingenjör, Marinarkeolog
Ordförande i Åhus Maritima Sällskap
Styrelsemedlem i Swedish Coast & Sea Center
Email: helgevos@hotmail.com Mobil: 0732018842